Vad du får och inte får göra

Prao och praktik är till för att du ska se hur ett jobb fungerar och hjälpa till med sådant som är rimligt för din ålder. Du är inte anställd. Du ersätter inte en vuxen. Du ska inte göra det farliga, det tunga eller det som kräver ett yrkesbevis. Om någon ber dig ändå, får du säga nej. Det är inte oartigt. Det är rätt.

I grundskolan, från åk 5 till åk 9, gäller striktare regler än på gymnasiet. Du får inte lyfta tungt. Du får inte använda kniv. Vissa kommuner är ännu striktare och vill inte att du är nära maskiner, heta ytor eller trafik inne på ett område. Säg det tidigt på dagen. Personalen kan ha glömt vilken klass du går i. En mening räcker. Jag går i grundskolan, så kniv och tunga lyft tar ni.

Det du oftast får göra är att titta, hämta lätta saker, duka, sopa, vika, sortera papper som inte är hemliga, möta folk med ett hej och hålla ordning. På en förskola kan du hjälpa till med samling och på gården, med en vuxen ansvarig. På ett kontor kan du se hur post och besök fungerar. I en butik kan du plocka varor och se kassan, utan att själv ta betalt om de inte uttryckligen lär dig och står bredvid. Fråga om just den uppgiften.

På gymnasiet heter det praktik. Du kan få göra mer, för du är äldre och utbildningen kan kräva att du provar moment. Fortfarande bara det skolan och arbetsplatsen sagt ja till. Ett verktyg du aldrig hållit i är inte din att testa ensam. En maskin som är igång är inte en lek. Om handledaren går undan, stanna vid det du redan kan. Vänta med nästa steg tills de är tillbaka.

Kassa, medicin, journaler och andras personnummer är vuxnas ansvar. Du kan se hur det går till på avstånd om de visar. Du ska inte logga in som någon annan, inte läsa en journal för att det är spännande och inte ta emot betalning om du är osäker. Pengar och hälsa är sådant där ett misstag blir stort. Säg att du hellre tittar.

Ensamarbete är en gräns. Du ska inte vara ensam med ett litet barn i ett stängt rum om det inte är en uppgift skolan godkänt och en vuxen är nära. Du ska inte köra något fordon. Du ska inte gå upp på ett tak, ner i ett schakt eller in i ett rum märkt med varning. Om dörren säger stopp, är det stopp även om någon säger att det bara är en minut.

Kunder och patienter har rätt att säga nej till dig. Om någon inte vill att en elev är med, gå undan utan att ta illa upp. Det handlar om dem, inte om ditt värde. Hälsa ändå om det passar, och låt personalen ta över. I vården och i skolan är det extra viktigt. Du är där för att lära, inte för att någon ska behöva ha dig inpå sig.

Om en uppgift känns fel i magen, pausa. Fel kan vara tyngd, ett vasst redskap, ett skämt som går över gränsen, eller att du ska ljuga för en kund. Säg: Jag är osäker på om jag får göra det här. Kan en vuxen ta det? Om de trycker på, upprepa nej och hämta en annan vuxen, eller ring en förälder och skolan. Du ska inte bråka högt inför kunder. Du ska inte heller lyda bara för att rösten är bestämd.

Det du får göra kan växa under veckan. Första dagen tittar du. Andra dagen gör du samma sak själv med någon i rummet. Det är en bra takt. Be inte om det farliga för att verka modig. Be om att få göra det ofarliga ordentligt. En elev som dukar bra och kommer i tid är mer värd än en elev som vill köra maskinen.

När dagen är slut, lämna uppgifterna där. Ta inte med verktyg, nycklar, prover eller papper hem. Fråga om du ska slutföra något eller om det kan stå till i morgon. Skriv gärna upp vad du faktiskt fick göra, till skolan om de ber om det. Var ärlig. Skriv inte att du ledde ett pass om du dukade och tittade. Ärlighet om vad du fick göra är en del av att hålla reglerna.