Om du blir sjuk

Om du är sjuk, stanna hemma. Prao och praktik är inte ett prov i att gå till jobbet med feber. Du smittar kollegor, kunder, barn eller patienter. Du gör ett sämre jobb. Du kan bli sämre själv. En dag i sängen är bättre än en dag där du hostar över ett lunchbord. Ingen seriös arbetsplats blir imponerad av att du kommer dit och knappt står upp.

Ring så tidigt du kan. Inte ett meddelande som de kanske ser om tre timmar, om de bett dig ringa. Säg vem du är, att du skulle praoa eller praktisera i dag, och att du är sjuk. Säg om du tror att du kommer nästa dag eller om du inte vet. Lova inte att du kommer i morgon om du har feber nu. Säg: jag hör av mig i kväll eller i morgon bitti. Håll det löftet.

Ring också skolan, om de sagt att du ska det. Praon är fortfarande skoldagar. En frånvaro som bara arbetsplatsen vet om kan se ut som att du skolkar, i skolans papper. Fråga innan veckan vem du ska meddela. Skriv numret. Om du är för sjuk för att prata, be en vuxen hemma ringa båda. Det är okej. Det viktiga är att beskedet kommer, inte att just din röst säger det.

Feber, kräkning, magsjuka och en hosta som inte ger sig är stanna-hemma-skäl. En lätt snuva kan vara annorlunda. Fråga en vuxen hemma. I vård, kök och förskola är ribban lägre för att stanna hemma, för där blir smitta andras problem på riktigt. Om du är osäker, ring och fråga stället. Jag har lätt snuva och ingen feber. Vill ni att jag kommer? Låt dem välja. Gissa inte.

Skada är inte samma sak som förkylning, men samma regel om att säga till. Om du stukar foten på väg dit, ring. Om du slår dig på platsen, säg till direkt, även om det känns litet. De ska veta. Skriv upp vad som hände om skolan ber om det. Gå inte hem tyst och hoppas att det går över om du har ont på riktigt. En vuxen på platsen ska titta till dig.

När du är frisk nog, hör av dig innan du dyker upp. Jag är frisk och kan komma i morgon klockan åtta, om det fortfarande passar. De kan ha lagt om dagen. Ett oväntat uppdykande är bättre än inget, men ett samtal är bäst. Om praoveckan redan är slut när du blir frisk, prata med skolan om vad som gäller. Hitta inte på egna dagar på stället utan att båda sagt ja.

Medicin och vilja är hemmets sak, inte kundens. Ta inte medicin du fått av en kompis för att orka dit. Ta inte värktabletter för att dölja feber och sedan åka. Om du har medicin du ska ta, säg det till en vuxen på platsen om du behöver en stund undan. Du behöver inte berätta hela historien för fikarummet. Behöver du vila, gör det hemma.

Dåligt samvete är vanligt och det ska inte styra. Du kan tycka synd om dem som väntade. De klarar en dag utan elev. Det är deras vanliga jobb. Din frånvaro är ett litet hål, inte en katastrof, om du sagt till. Katastrofen är när de står och väntar och telefonen är tyst. Beskedet är själva omtanken. Inte att du kommer och hostar.

Om du blir sjuk mitt på dagen, säg till. Jag behöver åka hem. Jag mår illa. Be dem hjälpa dig kontakta en vuxen om du är yr eller inte kan ta dig hem själv. Sitt ner. Gå inte ensam till bussen om du är på väg att svimma. Det är inte att göra stor sak av inget. Det är att ta hand om dig. De vill hellre att du sitter kvar tio minuter än att du ramlar på vägen.

Nästa praodag, om du kommer tillbaka, börja vanligt. Hej, jag är frisk nu. Vad ska jag göra? Du behöver inte be om ursäkt i tio minuter. En mening räcker. Sedan jobbar du. Om du missat en genomgång, fråga om den. Jag var borta i går. Kan ni visa var ni ställer backarna? Så kommer du in i dagen igen, utan att låtsas att du hörde något du inte hörde.