Vad du säger när du kommer fram

När du står vid dörren behöver du en mening, inte ett tal. Hej. Jag heter det här. Jag ska praoa här i dag. Jag skulle fråga efter den här rollen. På gymnasiet byter du ut praoa mot praktisera. Sedan är du tyst och låter dem svara. Den meningen räcker för att du ska komma rätt. Allt annat, kläder och uppgifter, kommer efter att någon tagit emot dig.

Säg namnet tydligt. Om det är svårt att höra, säg det en gång till utan att skratta bort det. Folk tar emot många personer. De har inte hört ditt namn förut. Rollens namn är viktigare än ett smeknamn du hittat på nätet. Om kortet säger restaurangchef, fråga efter restaurangchefen. Om de säger att den personen är ledig, be dem peka på vem som tar emot elever i dag. Gå inte och leta själv genom köket.

Om det finns en disk eller en klocka, använd den. Stå så de ser dig. Vänd dig inte bort och prata i telefon. Jackan kan vara på tills de sagt var du ska lägga den. Väskan nära kroppen så den inte blockerar dörren. Om du är blöt eller lerig, säg det. Har ni en matta jag ska stå på? Det är en liten mening som visar att du tänker på deras golv.

Om personen i luckan inte vet vem du är, ta inte illa upp. Elever försvinner i mejl. Säg vilken skola du går på och vilken dag du blivit lovad, om du blivit lovad en dag. Visa inget papper du inte har. Om inget stämmer, be att få ringa din lärare tillsammans med dem. Gå inte hem utan att någon vuxen, på stället eller i skolan, vet att det blev fel. Ett missförstånd i dörren går ofta att reda ut på fem minuter.

När rätt person kommer, hälsa en gång till. Hej, jag heter det här. Tack för att jag får vara här. Fråga var du ska ställa väskan och var du ska börja. Följ efter. Memorera vägen från dörren till stället du ska vara, så du hittar ut. Om du tappar bort dig senare, stanna och fråga. Spring inte runt och öppna dörrar. En stängd dörr är stängd.

Första uppgiften kan komma direkt. Lyssna till punkt. Upprepa den kort. Jag torkar borden och sedan kommer jag tillbaka hit. Om uppgiften är kniv eller något tungt och du går i grundskolan, säg det innan du tar emot den. Jag får inte göra det, men jag kan duka eller hämta det lätta. Säg det vänligt. De flesta byter uppgift utan dramatik.

Om du ska vara där flera dagar, fråga innan du går hur morgondagen börjar. Samma dörr? Samma tid? Samma person? Skriv upp det. Nästa morgon behöver du inte gissa. Säg hej då till den du arbetat med, inte bara till huset. Om du lär dig ett till namn under dagen, använd det. Hej då, och tack. Namn gör dig till en person de känner igen i morgon.

Fel byggnad händer. Om adressen leder till ett ställe som inte väntar dig, fråga i luckan om de har en annan ingång eller ett annat hus. Ring numret som står på kortet bara om det verkligen står där. Beskriv var du står. Jag står vid den stora dörren mot gatan. De kan lotsa dig. Stå kvar tills du vet vart du ska. Att vandra runt ett område med skyltar du inte förstår är hur man blir ännu mer sen.

Nervositeten får följa med in. Meningen fungerar ändå. Om du glömmer den, börja med hej och namnet. Resten kommer när de frågar. Om rösten är tunn, är orden ändå rätt. Du kan ha lappen i handen. Det är tillåtet att titta på den. Det är bättre än att stå tyst. När de svarar, titta upp. Ögonkontakt en sekund, sedan följer du med. Det är hela ankomsten.

Den meningen är början, inte hela praon. Sedan kommer tid, frågor, mat, telefonen i fickan och tacket när du går. Men utan meningen i dörren kommer du inte till resten. Öva den hemma. Bygg in ditt riktiga namn och den riktiga rollen. Lämna luckorna tills du vet dem. När du vet dem, säg dem. Hej. Jag heter det här. Jag ska vara här i dag. Jag söker den här personen. Sedan är du igång.