Mobilen

Mobilen är det vanligaste sättet att verka frånvarande på en prao. Du kan ha den i fickan. Du ska inte ha den i handen medan någon visar dig något. Första regeln är enkel. Ljudlöst från det du går in tills du har rast. Inte vibration som hörs genom bordet. Ljudlöst. Titta inte upp varje gång den lyser. Den lyser ändå.

Folk märker blicken. Om dina ögon åker ner till fickan mitt i en mening, tappar de lusten att förklara. De har inte tid att tävla med en skärm. Lägg telefonen i väskan om fickan frestar. Du kan ta fram den på rasten. Om rasten är kort, svara det viktigaste och lägg ner den igen. En rast är inte en timme på soffan hemma.

Fota inte. Inte kollegor, inte kunder, inte patienter, inte barn, inte papper, inte skärmar och inte bakom disken. Mycket som ser vanligt ut för dig är privat för dem. Ett ansikte på en förskola eller ett namn på ett papper ska inte hamna i din kamera. Om du vill minnas en lokal, fråga först, och fota bara om de säger ja och ingen person är med. Hellre inget foto än ett foto du måste radera sedan.

Skicka inte vidare det du hör. Inga skärmdumpar ur deras system. Ingen lista med nummer. Ingen historia om en kund i en gruppchatt. Det som sägs på jobbet stannar där, utom om något känns fel. Då berättar du för en vuxen du litar på, inte för hela klassen i en snap. Skillnaden är viktig. Att söka hjälp är rätt. Att underhålla kompisar med någon annans dag är fel.

En förälder eller skolan kan behöva nå dig. Säg det på morgonen. Min mamma kan ringa om hämtningen. Då får du svara, kort, och gå undan om samtalet inte kan vänta. Du behöver inte gömma dig på toaletten i tio minuter. Säg att du ringer tillbaka på rasten om det inte är bråttom. Om det är bråttom, säg till den som tar emot dig att du måste ta samtalet.

Hörlurar är nej, om de inte uttryckligen säger att du får ha dem på en ensam uppgift. Du måste höra om någon ropar, om en truck kommer eller om ett barn gråter. En lur i ena örat räknas också. Den stänger ute halva rummet. Ta ur dem vid dörren. Lägg dem i väskan, inte runt halsen, så du inte sätter i dem av vana.

Klockan i telefonen får du använda. Titta på tiden när rasten börjar och när du ska gå. Det är ett verktyg, inte en öppning till allt annat. Öppna inte spel, film eller flöden för att titta på klockan. Om du fastnar, märks det. Ställ ett larm för slutet av rasten om du behöver. Stäng av larmljudet så det inte skriker i fikarummet.

Ladda hemma. En telefon som dör kan vara ett problem om du ska ringa om försening eller hitta hem. Ta med sladd bara om de säger att du får ladda. Sätt den inte i deras dator. En okänd sladd i en jobb-dator är något många ställen förbjuder. Ladda i ett uttag de pekar på, eller klara dig på batteriet.

Om någon ber dig lägga undan telefonen, gör det direkt. Säg inte att du bara kollade klockan om du egentligen läste ett meddelande. En ärlig kort mening är bättre. Förlåt, jag lägger undan den. Sedan gör du det. Om du blir tillsagd flera gånger samma dag, är det ett mönster. Då hjälper det att lämna telefonen i väskan resten av dagen, inte i fickan.

Efter jobbet får du använda telefonen som du vill, utom med bilder och historier från platsen. Berätta gärna hemma hur dagen var. Det är inte samma sak som att lägga upp stället. Praon är några dagar. Telefonen finns kvar sen. De timmarna du är där är de enda de ser dig. Låt dem se dig, inte skärmen.