Hur du beter dig på prao och praktik

Hur du beter dig väger mer än vad du redan kan. Ingen räknar med att du kan yrket första dagen. De räknar med att du hälsar, lyssnar och gör det du blir ombedd. Det gäller både prao i grundskolan och praktik på gymnasiet. Orden är olika. Sättet du är på platsen är detsamma. Du är gäst på någon annans jobb. Du får titta, hjälpa till och lära dig. Du tar inte över.

Börja med ett hej. Säg vad du heter. Säg att du ska praoa eller praktisera, och fråga vem du ska gå till. Ett tydligt hej gör att folk slappnar av. De vet vem du är. Om du smyger in och väntar tyst kan de tro att du inte har kommit. Hälsa också på dem du möter i korridoren, även om du inte ska jobba med just dem. Ett nick eller ett hej räcker.

Lyssna färdigt innan du svarar. Många elever nickar för fort och missar sista meningen. Den sista meningen är ofta den viktiga, som var verktyget ska ligga eller vem du ska fråga om personen går på rast. Upprepa kort vad du hörde. Du kan säga: Jag tar de här lådorna till lagret och kommer tillbaka. Då vet de att du förstått. Om du är osäker, fråga en gång till. Det är bättre än att gissa.

Gör en sak i taget. Gör den klar. Säg sedan att du är klar och fråga vad som är nästa. Hoppa inte mellan uppgifter för att verka snabb. En halvdukad bricka och en halvstädat bord är mer arbete för personalen än om du hade gjort ett av dem färdigt. Ta den tid det tar. Fråga om tempot om du känner att du är för långsam eller för snabb.

Prata lagom. Första dagen ska du lyssna mer än du pratar. Berätta gärna vad du heter och vilken skola du går på om någon frågar. Du måste inte berätta om familj, betyg eller vad du gör på fritiden. Skratta med om de skrattar. Skratta inte åt kunder, patienter, barn, kollegor eller misstag. Skvaller hör inte hemma på prao. Det du hör i fikarummet stannar där.

Var rädd om andras saker. Lägg tillbaka verktyg, nycklar, papper och koppar där du tog dem. Fråga innan du öppnar ett skåp, en dator eller en låda. Mycket på en arbetsplats är privat, även om det ligger framme. Rör inte medicin, kassan, andras telefoner eller papper med namn på. Om du tappar något, säg till direkt. Att dölja ett misstag blir nästan alltid värre.

Håll det du lovar. Om du säger att du kommer tillbaka efter rasten, gör det. Om du säger att du hämtar mer disk, gör det innan du sätter dig. Små löften är det folk minns. De minns också om du försvinner. Säg till om du går på toaletten en längre stund, så ingen letar efter dig. Säg till om du måste gå tidigare. Gå inte bara.

Kroppsspråket syns. Stå rak. Titta på den som pratar med dig. Händerna i fickan hela tiden kan se ut som att du inte vill vara där. Du får vara blyg. Du behöver inte spela någon annan. Det räcker att du är vaken och vänlig. Gäspa inte rakt i ansiktet på någon. Om du är trött, säg det tyst till den som tar emot dig, inte till hela rummet.

Ta emot tillsägelser utan att bråka. Om någon säger att du gjort fel, säg okej och fråga hur de vill ha det. Du behöver inte försvara dig länge. En kort förklaring räcker om det blev ett missförstånd. Sedan gör du om det. Personalen har bråttom. Ett långt försvar tar tid de inte har. Om tillsägelsen är elak eller orättvis på ett sätt som känns fel, prata med en vuxen du litar på samma dag. Vanlig vägledning är inte samma sak som att någon är taskig.

Avsluta dagen lika tydligt som du började den. Säg att du går. Tacka den som tagit emot dig. Fråga om klockslaget i morgon om du ska komma tillbaka. Lämna din plats städad. Jacka, väska och matlåda ska med hem. Kvarlämnade saker gör att någon annan måste leta. På vägen hem kan du tänka på en sak du lärde dig. Det räcker. Du behöver inte kunna allt efter en dag.

Samma regler gäller om du är i åk 5, 6, 7, 8, 9 eller på gymnasiet. Yngre elever får ofta enklare uppgifter. Äldre elever kan få följa med längre. Ingen ålder ger dig rätt att vara otrevlig, sen eller vårdslös. Ingen ålder kräver att du kan yrket. Om du beter dig som en person de kan lita på en kort stund, har du gjort praon bra. Det är hela målet.